måndag 12 februari 2018

Mitt barn, allvarligt sjuk?

Jag minns det som igår. Mannen var på jobbet, jag tog båda tjejerna i vagnen och gick promenaden till sjukhuset. Vår minsting på 1 1/2 år skulle göra ett ultraljud på hjärtat och storasyster på 4år fick såklart följa med för ett litet blåsljud kunde väl inte vara så farligt. 

Efter undersökningen lämnade jag chockad sjukhuset och gick som i en dimma hem. Vår glada lilla tjej visade sig vara allvarligt hjärtsjuk!! Hur i hela friden hade vi kunnat missa detta? 

Helgen som kom kändes som en hel evighet, på måndagen hade vi fått tid på Drottning Silvias barnsjukhus. Det visade sig att hjärtat hade två stora hål och missbildade klaffar, dom kunde inte förstå att hjärtat trots allt såg så bra ut. Man berättade att ju större hålen är desto svårare kan det va att upptäcka dom. Som att vissla med öppen mun, inget ljud kommer....

Världen vändes upp och ner och oron visste inga gränser. Operationsdagen kom och det var en dag med bara ångest. Att lämna över sitt barn i händerna på någon annan, att se henne full av slangar på uppvaket var sååå jobbigt! Det tog en månad innan vi fick lämna sjukhuset, mycket vattenansamlingar och elak bacill i blodet gjorde att återhämtningen tog tid.




Tänk idag är hon 11 och mitt hjärta är överfyllt av kärlek och tacksamhet. Hon frågade mig häromdagen varför hennes ärr måste synas så mycket och jag svarade.... var stolt över ditt ärr det gör dig speciell! 



Februari är alla barnhjärtans månad och jag förflyttas bakåt i tiden samtidigt som jag tänker på alla de barn som genomgår otaliga operationer, mediciner för att kunna leva ett så bra liv som möjligt!


9 kommentarer:

  1. Gripande historia och så fint skrivet :)

    SvaraRadera
  2. Gud vad hemskt att ha ett barn som är sjukt. Det måste vara väldigt tufft. Vad skönt att allt gick bra och att hon lever, hon ska definitivt vara stolt över hennes ärr!! ��

    SvaraRadera
  3. Blir ledsen när jag läser sånt här, är glad att hon mår bra!♥

    SvaraRadera
  4. Så bra att att allt gick bra!!! och att hon lever <3

    SvaraRadera
  5. Jag blev rörd av att läsa din historia. Vilken chock det måste ha varit för er! Vad skönt att hon nu mår bra. Hon kommer säkert vara stolt över sitt ärr när hon blir äldre...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det var verkligen en chock! Så tacksam över att allt gått bra och jag tror som du att en dag kommer hon acceptera sitt ärr. Men som blivande tonåring kan det säkert vara jobbigt!

      Radera