I lördags lyckades jag, tro det eller ej... knocka mig själv med en sax. Jag hade en sagolik tur att jag inte satte saxen rätt i ögat. Vi höll på och packa upp våra nyinköpta sängar. Madrasserna var inplastade och jag tog saxen för att klippa. Men istället för att klippa så gled jag med saxen längs med plasten och helt plötsligt släppte det. Smällen var enorm! Likt en serietidning såg jag en blixt och det kändes som att få ett järnrör i huvet.
Chockade tog vi oss till badrummet och konstaterade att det inte blödde så mycket. Jag öste på med aloe vera och fick värsta yrselanfallet och kände mig såå kallsvettig. Hamnade på en badrumspall, mannen ringde sjukvårdsupplysningen som trodde jag fått en chock. Virade in mig i en filt, tog en treo och drack varmt the. Illamåendet gick över men kände mig smått funky...
Funky känslan satt i på söndagen och illamåendet kom tillbaka. Jag var övertygad om att jag fått en hjärnskakning. Begav mig till närakuten för en check up, läkarens kommentar var att en hjärnskakning var osannolikt. Åk hem vila och ta en alvedon...
Jag åkte hem och sov och sov och sov... Jag var ljuskänslig, ljudkänslig och sååå trött. Hämtade sonen på förskolan för att han skulle få komma hem lite tidigare. Oh my gådd... ta mig härifrån var allt jag kunde tänka och då jobbar jag ändå inom skolan. Det var otroligt mycket intryck och jag kände mig helt svag.
På tisdagen ringde jag vårdcentralen, kan det möjligtvis vara så att jag har en hjärnskakning?
"Om man går på dina symtom verkar det så men det är ju osannolikt att du skulle få det av en sax"
Eftersom jag under tisdagen även känner tryck över ögat och tinningen så bestämmer vi oss för att uppsöka läkare igen. Alla tester var gudskelov bra och jag kunde släppa min oro att saxen skadat något därinne och läkarna kändes betryggande. Återigen fick jag dock höra det osannolika....
Jag känner min kropp och jag vet att det inte är riktigt som det brukar. Tröttheten, ljud- och ljuskänsligheten och svårigheten att fokusera. Idag fyra dagar senare börjar det gå bättre, öronproppar är gudomligt...
Själv går jag på att det osannolika faktiskt kan vara det sannolika...
Så jag låter min kropp vila....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar