Midsommar dramatik..

Vi har som tradition att fira midsommar i mina svärföräldrars sommarstuga,
den ligger otroligt idylliskt och ensligt längst ute på en udde i Vänern strax utanför Säffle. Lättast tar man sig dit med båt vilket tar cirka 15 min men man kan även ta en skogspromenad på en sisådär 30 min. Att komma ut dit är verkligen att trycka på pausknappen, ljuvligt!!

I år förvandlas idyllen till ordnat kaos och jag är otroligt tacksam över att allt gick bra!
Självaste midsommarafton började med att vi alla 15, 8 vuxna och 7 barn, åt en gemensam frukost. Vädret var sådär, sol med spridda regnskurar. Någon tog båten för att åka in till stan och köpa jordgubbar, några lagade mat, barnen spelade monopol, jag och min svägerska tog oss an midsommarstången.

Planen var att äta klockan två, skämtsamt skojade vi om att det nog snarare skulle bli 1 timme senare då min svärmor har en tendens att vara lite tidsoptimist. Det blev snarare 5 timmar senare!

Lite kylslagna bestämde vi oss för att basta mitt på dagen istället för på kvällen. Den vedeldade bastun drogs igång och det var uppfriskande att kasta sig i kalla Vänern efter att svettats rejält i den varma bastun. Efteråt piffade vi oss i sommarklänningar och finskjortor.

Det brinner! Hör jag plötsligt någon ropa. Min svägerska hade sett rök komma ut från bastuns tak och tyckte det var märkligt. Hon nämnde det för sin man som gick dit för att titta och var en otrolig tur. Alla reagerade med otrolig snabbhet och handlingskraft, jag är superimponerad över det lagarbete som skedde utan att någon sa någonting. En hämtade brandsläckaren, en ringde 112, en annan bar ut möbler, några hämtade vatten från sjön, en kofot hämtades, väggen bröts upp och när brandmännen äntligen anlände med båt var branden släckt.

Vi fick massor av beröm av brandmännen för att vi skött det så bra!

Den kvällen åt vi midsommarlunch i mysbyxor och skålade tacksamt för att det gick så bra!