söndag 29 september 2013

Nöjd och tacksam...

Har jag varit hela mitt 38 åriga liv...
 
Nä snarare i hela mitt 37 åriga liv...
 
Det senast året har jag insett att jag precis som alla andra förtjänar ett fantastiskt liv!
 
Jag har lärt mig sedan barnsben att vara tacksam för det jag har.
 
Jag har en fantastisk familj, en man som är underbar och tre friska barn
(även om C har ett hjärtfel betraktar vi henne som frisk eftersom hon inte besväras av det idag)
 
Mina arbeten,
tänk att jag har tre arbeten som jag stormtrivs med!!!
 
Vårt hus, att jag bor i Sverige osv osv..
 
Jag har så otroligt mycket att vara tacksam över och tro mig det ÄR jag!
 
 Ärligt talat är jag den typen som är tacksam fast det liksom går åt skogen.
 
När C var sjuk var jag tacksam över att det var hjärtat,
de har kommit otroligt långt med forskning och vi har fantastiska hjärtläkare.
 
När det såg som mörkast ut var jag tacksam över att jag hade hennes storasyster!
 
Så ni förstår...
 
 för mig har det varit en personlig kamp att det är ok att önska sig något mer....
 
Jag har stora drömmar om mitt och min familjs framtida liv
och bara jag tänker på det pirrar det i magen!
 
och vet ni när mina framtida drömmar slår in kommer jag troligtvis drömma om något mer!
 
Tills dess njuter jag av allt som dagen har att ge både vad det gäller glädje och motsträvigheter.
 
 
Såå synd att texten är suddig men det är otroligt tänkvärt!!!
 
 
 
 


1 kommentar:

  1. Låter bra :) För mig behöver tacksamhet och att följa drömmar, längtan och skapa önskningar inte vara motsättningar mot varandra. Tacksamheten är dock en grund värd att vila på..
    Kramar från Liv

    SvaraRadera