Ibland tänker jag att jag får lägga allt på hyllan och bara vänta tills barnen blir större.
Och kanske är det så man borde tänka?
Fast samtidigt prioriterar jag och min man verkligen barnen.
Snarare är det så att allt ibland händer samtidigt.
Som nästa vecka....
En total klump allt ihop!
Jag har anmält mig till framgångsdagarna på Nordstan.
Spännande och arbetsamt!
Mannen har kvällsjobb, dottern månadskonsert och allt sker såklart på en och samma kväll.
Jag som envisas med att det räcker med en bil och tycker cykeln funkar utmärkt.
Får på onsdagen bita i det sura äpplet och antingen cykla 12 mil eller försöka låna en bil...
Just nu känns det lite tufft att få ihop vardagen.
Å andra sidan sker allt detta om en vecka!
Tills dess lär jag ha hittar lösningar eller så har saker och ting ändrat sig och löst sig av sig självt!
Erfarenheten säger mig att inte hetsa upp mig i onödan men ska villigt erkänna att jag känner mig lite småstressad...
Stressen kan också bero på den stundande Londonresan..
Men mer om det en annan dag!
Nu ska jag försöka ta en dag i taget!
Jag klarar inte av sånt tempo, mår jättedåligt då, så jag undviker det helt enkelt.
SvaraRaderaVar rädd om dig!