Tjejerna är som natt och dag och lilleman är än så liten att det är svårt att säga vart det barkar. Han visar dock tecken på envishet vilket verkar vara ett signum för familjen Martinsson, liten som stor.
Min man och jag har verkligen fått varsin avbild. Stora tjejen är pappa upp idagen och C är en kopia av mig. Egentligen tycker jag inte om att jämföra men ibland är det faktiskt så otroligt uppenbart att det inte går att göra annat. Man känner igen sig själv och förundras över genernas genomslagskraft.
Här hemma är det verkligen en härligt busig varm atmosfär. Inte en tyst stund, min man och jag brukar skoja om att vårt liv är som en musikal. Helt plötsligt är det någon av tjejerna som bryter ut i sång och kör ett dansnummer vilket kan ske mitt i maten, under ett tvprogram eller bara när andan faller på. Nils iakttar, skrattar och försöker göra sig hörd. Ibland längtar man sååååå efter tystnaden men det blir snabbt tomt och händelselöst.
 |
| Foto av Magnus Lindqvist |
Härliga familjen Martinsson!!
SvaraRaderaKänner starkt att vi umgås allt för sällan!!
Kram!
Håller med, det blir allt för sällan! Det får vi göra något åt!!!!
RaderaSå härligt det är med de där sång och dansnummerna... vi brukar även få egenhändigt skrivna pjäser och uppträdande, men då är det lite mindre spontant, mer att vi blir inbjudna med biljetter och sådant. Så kul!
SvaraRaderaHa en härlig söndagskväll!
Kram Pernilla