Minne..

Jag har skrivit dagbok ända sedan jag var liten. Dagboksskrivandet har och är på sätt och vis en typ av terapi för mig, ett utmärkt sätt att få sätta ord på mina tankar och känslor.

Men när jag fick barn upptäckte jag att skrev allt mindre om mig själv och istället mer och mer om  barnen. Dom har ju en förmåga att få allt fokus, känns det igen?? ;) Samtidigt som dom faktiskt är det största som hänt i mitt liv. Deras intåg har självklart inneburit både skratt och tårar och krävt en hel del bearbetning.

Så självklart  har dom haft en given plats i min dagbok men när jag märkte att jag skrev mer om dom än om mig själv införskaffade jag en bok till. Nu har dom sin egen dagbok där jag skriver till dom om deras händelser i livet, stort som smått.