Kontraster...

Sedan 8 månader tillbaka är jag föräldraledig från mitt arbete som fritidspedagog. Jag har arbetat på samma ställe i över 10 år. Under dessa 10 år har jag varit mammaledig 3 gånger, bytt arbetslag två gånger och fått nya kollegor vid ett flertal tillfällen. Nu står skolan inför en omorganisation och när jag kommer tillbaka är det nya tider. Jag vet att det är många av mina kollegor som funderar på hur organisationen kommer se ut och vilka arbetslag som ska bildas. Ovissheten är stor, tjänstfördelningen är oklar och mötena många. Självklart lyssnar rektorerna på oss som arbetar men som vi alla vet är det ekonomi som styr i mångt och mycke.

I torsdags träffade jag mina Forever kollegor. Vi har som jag nämnt tidigare möte varje torsdag och jag försöker vara där. Men det är inget måste. Jag behöver inte gå om annat kommer emellan eller om lusten inte finns. Vi är alla där av fri vilja vilket gör att stämningen blir så mycket trevligare.
I torsdags träffade jag en jättetrevlig kvinna som lustigt nog har barn på samma förskola som jag. Vi har mötts, hejat men inte mer än så. Nu pratade vi mer och bestämde oss för att ses över en fika, för att se om vi ska starta ett samarbeta. Detta är häftigt, att vi väljer våra egna kollegor. En av mina närmaste väninnor erbjöd mig möjligheten. Jag i min tur erbjuder möjligheten till de som jag vill arbeta med och som såklart kan tänka sig att arbeta med mig. Sedan hjälps vi åt, peppar, stöttar och utmanar varandra. Vi behöver inte konkurrera, vi ska inte konkurrera. Alla har vi samma möjlighet, alla tjänster är lediga och tanken är att vi ska hjälpa varandra att komma dit vi vill.

Jag tycker verkligen om båda mina arbeten och i den bästa av världar kan jag jag fortsätta kombinera dom på ett sätt som passar mig.

Mitt första steg in i Forever var att tacka ja till en spännande möjlighet! Jag är den i randig tröja!